BORNOR

Fört snart ett år sedan gick jag över från A-kassa till "Starta-eget bidrag". Det innebär att man fortfarande får samma ersättning, men nu från försäkringskassan och att man har sex månader påsig att få ett nystartat företag att bära sig.

Hur har nu det gått då??

Ja, just nu överväger jag starkt att avveckla företaget och återgå till A-kassa. Nej kanske inte ändå. Men jag överväger klart att återgå till att söka jobb. Det har faktiskt varit några jobb lediga på sistone där det kittlat lite... Fast å andra sidan så hankar jag mig just nu fram på lärarvick och kommer snart igång med uppdraget på den administrativa sidan som jag nämnt tidigare. Startsträckan har blivit längre än vad jag hoppades på, mest beroende på avlämnande part. Hoppas få besked denna vecka om jag får behålla slöjdlärarjobbet terminen ut. Blir det så har jag 60% försörjning - ja åtminstonde 60% sysselsättning.

Jag ringde en annan kontakt och nästa vecka drar jag igång ett mindre byggjobb. Det skall in ett golv i ett garage och ett antal meter hängrännor skall upp. Där blir det en tre-fyra dagar med debiterad tid. Tack och lov blir detvarmare och varmare nu. Vinter och byggjobb - ingen bra kombination om man inte kan styra det till inomhusarbeten och det går ju inte alla dagar.

Idag får jag citera en väggbonad som hängde här i huset när vi flyttade in för fem år sedan. Den är kort och koncis och speglar den svenska själen på ett förträffligt bra sätt:

BED OCH ARBETA

- BORNOR -

Det har tidigare filosoferats på denna blogg huruvida det är någon mening med att blogga eller inte. Vill jag ha läsare eller inte? Ja jag hänvisar i alla fall så många jag kan hit, men förväntar mig inte att få någon anstormning. Min lilla syster hittade hit och kanske fick hon en del inspiration för nu har hon oxå sin egen space på nätet. Måste ge henne en eloge för innehållet. Hon skriver bättre och mera djupsinnigt än vad jag gör, dessutom är hon konstnärlig och har lagt ut bilder på konstverk hon förfärdigat i sömnad, lapptäcksteknik, kan det heta så. Är det så att ngn av er som läser detta är det minsta intresserad så är ett besök på hennes space/blogg/hemsida väl värt besväret.

Adressen är http://maritanord.spaces.live.com/

I övrigt så står livet stilla, helgen har tillbringats vid sidan av en kvidande hustru. Hon har antagligen fått i sig något olämpligt som stört matsmältningen. Symptomen har närmast varit att likna vid salmonella eller kampylobakter. Det räcker som beskrivning.

Själv verkar jag numera vara utrustad med plåtmage, förr hade jag alltid magkatarr och kunde inte ta ett glas vin utan att få den mest fruktansvärda baksmälla med illamående och därpå följande uppkastningar. Numera är det inga problem kanske för att jag för fem-sex år sedan utrotade de baciller som man upptäckt  orsakar dessa besvär. 

Tänk vad många som sluppit operationer och annan behandling efter det att dessa bakterier upptäcktes.

"Vi är inte det vi tänker eller det vi säger eller det vi känner. Vi är det vi gör" -- Gordon Livingston

- BORNOR -

För alla oss som bor på den Gotländska landsbygden är det ett välkänt faktum att avståndet från Visby till vår respektive hemort - socken alltid är dubbelt så stort som avståndet är in till centralorten Visby. Detta faktum kan reta oss ibland, men för det mesta så skämtar vi bort det och finner oss i den verklighet som bestäms från Visby. Om du är ledamot i en styrelse, eller om du har någon form av förtroendeuppdrag så får du finna dig i att ta dig till Visby.

Det som just nu har retat upp mig en smula är vår nya förening "Tillväxt Gotland" Ett initiativ som jag stöder och där jag anmält mig som medlem. Läs mera om verksamheten på hemsidan www.tillvaxtgotland.se om du är intresserad

Frukostmöten för att få företagare att träffas och utvecklas är en förträfflig idé och något man förmodligen borde besöka oftare. Men det som gör mig något irriterad är att när nu föreningen väljer att ordna ett möte utanför Visby, så ordnar man chartrade bussar så att Visbyborna kan ta sig. Resterande medlemmar får göra som vanligt.

Varför gnälla om detta här?? Ja varför inte - jag har samtidigt påpekat detta för verksamhetsledaren i ett svar på hennes första medlemsutskick via mail. Ett månadsbrev som jag tycker är ett bra sätt att använda för att hålla kontakten med medlemmarna.

Men det hela handlar säkert om det som Dorothy Parker uttalade i följande tänkvärda ord:

"Letar man efter en anledning att känna sig sårad och överflödig så kan man vara säker på att hitta den"

- BORNOR -

pappa som vid 60 års ålder flyttade 15 mil söderut i Småland och köpte sig en gård. 
Detta efter att ha varit arrendator och daglönare i hela sitt liv.  Nu när jag själv kommit 
upp i åren köper jag mark och utökar arealen. Varför??

Skall skicka ett mail till NMT.net. Jag har inte access till internet.
Just nu uppkopplad via TELE2 3G. Det funkar det oxå. Men är ju inte vad jag betalar för här hemma.

Fick lite tankar kring bloggar och skrivande när vi hade goda vänner på besök i söndags, (söndag som enligt hustrun SKALL skrivas med liten bokstav, jag känner ofta för att ge veckodagarna namn med stor bokstav, men det är tydligen bara i engelskan som det skall vara så)

Varför inte skriva en bok istället om man vill bli läst?? Ja, nu tror jag mig inte om att kunna ha tillräckligt att säga för att skriva en bok, detta vare sig någon form av faktabok eller en skönlitterär historia av ngt slag. 

Fick dock beröm för språket och det jag åstadkommit här på bloggen. Kul tycker jag men det är klart att jag inte når 
ut till någon världspublik och det har väl aldrig varit min mening. Tycker det är kul att filosofera lite ibland och det blir ju 
inte mindre roligt om det nu är så att faktiskt någon mera läser detta men en viss behållning.

Enligt statistik jag kan följa på bloggen så har jag numera ett tiotal läsare nästan varje dag. Det är jag i skrivande stund riktigt nöjd med. Det går bra att lämna kommentarer på det som läses. Jag har stor behållning av dom även om jag inte besvarar alla inlägg..

Ett tänkvärt citat från Mark Twain som i hög grad gäller undertecknad just nu

" I år skall jag leva på min inkomst även om jag måste låna pengar för att klara det"

- BORNOR -

Jag har hela dagen försökt att komma ut på nätet. Hade tänkt mig att skicka in en platsansökan på det där slöjdlärarjobbet jag haft nu under två veckor. Har omöjligt kunnat komma i kontakt med nätet, ja det var kanske fem ljusa minuter på förmiddagen, men då hann jag bar kolla mailen.

Amanda måste ha särskild access till nätet. Efter att hon kom hem nu ikväll så funkat det igen. Naturligtvis måste det bero på att hon har hjälp oavnifrån med att få sin dagliga dos av chattande på nätet. Måste säga att NMT.NET är en bra lösning de stunder det fungerar. Läste en uppföljning i ATL häromdagen, där man hade samma erfarenhet som jag. När det fungerade hade man bra hastighet och allt var frid och fröjd, problemet var att det inte var särskilt bra där det skulle vara bra. Detta skall fungera på landsbyggden. Hos mig funkar det sporadiskt och det duger inte.

Skall ta mig fasen klaga igen. Nu får dom skärpa till sig..

För övrigt:
Jag har klarat ytterligare några utan att återfalla i snusandets lyckliga rus. Nikotin är t.m.f ett av de mest beroende
framkallande giften som finns.  Bra jobbat

"Min dator förstår mig inte" Werner Wejp-Olsen  eller kanske

"Min internetleverantör förstår mig inte"  Börje Nordh

- BORNOR -

Ja somliga menar ju att livet egentligen inte började förrän man fyllde 40. Jag skulle till och med kunna tycka att det till och med väntade tills jag fyllt 50. Det är nu först i mogen ålder som jag har lagt en hel del prestige och statusjakt bakom mig. Jag är faktiskt nöjd med livet och mår oförskämt bra, trots att jag inte längre är höginkomsttagare eller har ett högstatusjobb.

Men frågan kan ju också vara filosofisk av en annan karaktär. Jag har idag varit NO-lärare i årskurserna 8 och 9. Av olika anledning kom diskussionen upp. Men det handlade då om när ett foster övergår från att vara foster till att vara ett liv som är värt att vårda och försvara. När är det ok att avbryta en graviditet?? Ja inte vet jag. Själv har jag alltid varit abortmotståndare, men inser att det måste finnas en sista möjlighet.....................

Bättre är det ju om det inte behövs. Ens som en sista möjlighet. Inser intellektuellt att det till och med i vissa situationer är en bra lösning. Det bästa är ju annars att ha en situation där en graviditet är både välkommen och önskad.

"Den som är stark måste vara snäll" - Pippi Långstrump

- BORNOR -

Ja idag har jag tagit bloggandet ett steg längre. Lyckades att få igång en undersida på bloggen. Tänker använda den för att publicera bilder. Så den som är intresserad och inte har kommit hit via bornor.se kan gå in på bilderbloggen och kolla de senaste bilderna från HENRA.

--- JUST NU --- Extra bra priser på demovagnar som skall bort.

I övrigt har jag klarat en dag till och kamp med nikotinguden. Att det kan vara så jobbigt och ändå så lätt?? Det gäller bara att bestämma sig och att inte ändra beslutet. Fast å andra sidan så har ju livet så här långt för det mesta bestått av beslut som tas och sedan ändras. Fast jag tror att jag har bestämt mig nu ! I alla fall tills jag bestämmer något annat.

" Först när man accepterar sitt nederlag är man besegrad"  Sagt av ngn som heter/hette Gösta Ågren. Det kunde lika gärna varit jag. --- It ain´t over till it´s over --

- BORNOR -

Utan snus i tre dagar försmäkta vi på denna ö. Så uttryckte sig Pippi när hon och Tommy och Annika var skeppsbrutna.

Jag kan säga att jag i princip är i samma situation.  Visserligen är jag inte bokstavligen utan snus, jag har en halv dosa med portionssnus och kanske en tredjedels dosa med löst General. Men saken är den att jag inte har haft snus i munnen på drygt tre dagar. Vi skriver nu Söndag eftermiddag och jag lade ut den senaste snusen i Torsdags eftermiddag. Det tar på krafterna och jag kan egentligen inte bestämma mig om jag verkligen skall lägga av eller om jag skall börja om igen.

Efter att ha rökt och snusat i många år har jag varit feströkare, ja egentligen brukar jag förklara att jag bara röker när jag åker motorcykel. Snusat har jag nog gjort dagligen i nära fyrtio år. Inte lätt att bryta en sådan vana. Men nu är en dosa snus uppe i nästan lika många kronor som åren jag hållit på.

Även om det tar emot och kroppen och hjärnan skriker efter giftet så är det väl fa----en om det inte skall gå. Snållänningen inom mig skriker än mera. Två hundringar i veckan blir ju drygt tio tusen spänn på ett år. Varför då inte använda dom på ett bättre sätt??

Här gäller det att bita ihop.

" Var dig själv. Det finns redan så många andra"  - Loesje

- BORNOR-

 

Plus fyra grader och en glashal körbana, Det var situationen i morse när jag tog mig till Hemse för att starta min karriär som slöjdlärare. Glatt men inte roligt, ja väglaget alltså.

Startade med en grupp nior som kanske inte är de mest motiverade eleverna, men tycker nog att det hela avlöpte riktigt bra. Hade oxå fått en del förhållningsorde från den ordinarie läraren som nu två dagar i veckan skall vårda barn. Den stora frågan är just nu om jag skall ta och söka vikariatet mera officiellt. Det är på 40% torsdag och fredag. Kan ju var bra att ha den beläggningen i botten??

I övrigt är det mest synd om hunden (Sonja) som är en storpudel som numera får tillbringa sina torsdagar och fredagar i bilen på Högbyskolans parkering. Tur att man har något hål så hon kan få komma ut en stund och göra från sig.

Syrran har hittat hit. Det tycker jag var kul. Tänk att hon kan sitta på Orust och på ett enkelt sätt ta del av mina spridda tankar. Tack för kommentarerna. Även om dom inte var så uttömmande så var det ju ett livstecken. Man får tacka för det lilla!! Hon har just fått egen mail och nu har hon lovat skaffa msn så att vi kan chatta vid datorn. Kul med teknikens franfart. I gårkväll chattade jag med två av döttrarna samtidigt, en i Stockholm och en i samma hus som jag. Tack vare ett litet nätverk i huset och Internet. Ibland funkar det även i Grötlingbo

Ett litet tankeord för oss som inte har fulla arbetstimmar att gå till:

"Saliga är overksamhetens timmar, för då arbetar vår själ" - Egon Friedell (Saom jag inte känner)

- BORNOR _

Ja nu har vi kommit igång på allvar med det nya året. Det är väl dags att bestämma sig för vad denna blogg egentligen skall vara till för. Hade ju först bara tänkt mig den som en bildförlängning av den lilla hemundersida - kan man säga så?- som jag har på www.hemse.com. Nu har det ju blivit lite mera. Ibland känner jag för att skriva av mig en del tankar och funderingar och då är väl detta den moderna tidens dagbok, kan jag tycka. Den stora skillnaden är ju att nu blir tankarna helt plötsligt offentliga och möjliga för andra att dela. Även om det är så att inte så värst många hittar hit och tar del av dom, men skit samma.


Blev fruktansvärt besviken i går. Hade gjort upp med en person om att träffas på GMF (Grötlingbo Möbelfabrik). Jag skall ta över den bokföring som personen i fråga har skött - eller misskött?- de senaste åren. Vid niobläcket skickar han en mail och frågar vilken dag det egentligen var vi kommit överens om. Som om han inte kom ihåg det. Får hoppas att han nu kommer nästa tisdag då vi kommit överens om en ny tid.

För övrigt fortsätter jag min bana som lärarvikarie. Skall fungera som trä och metallslöjdslärare de närmaste tre veckornas Torsdagar och Fredagar. Skall bli roligt att se vad dom gör i slöjden nu för tiden. Är det som förr ?? Då sa vi alltid:

Ära vare Gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden.

Tänker jag som från nu kommer att avsluta varje inlägg, ja till minstingens ett i veckan med ett tänkvärt citat. Detta är en tradition jag införde på den tiden jag som chef i en större organisation skickade ut veckobrev till alla anställda. Så här kommer nu dagens:

"Hellre ensam än i dåligt sällskap" - Franskt ordspråk

- BORNOR -

Det var nästan samma rubrik på mitt senaste inlägg. Brist på fantasi? Nej kanske inte ändå.

Det liv som går vidare är nu inne på 2008. Avslutningen på 2007 blev för en del så att livet INTE går vidare. En av yngsta dotterns kompisar krockade på sin Mc med en bil. Ett grymt slut på ett alltför kort liv. Hur får man henne att lägga undan sorgen och gå vidare?

Jag vet av egen erfarenhet att en förlust i kompisgänget tar hårt. Tänker fortfarande ofta på Inger som krockade med sin bil och försvann ur vårt gäng och liv i för tidiga år. Hennes död ändrade en hel del i mitt liv och mitt sätt att tänka och hantera vardagen. Kanske på gott, jag vet inte. Man måste lära sig att uppskatta nuet och på många sätt leva för dagen.